I´m not dead. I´m just living.
Hej! Det var längesen. Jag har lagt bloggen åt sidan som ni märkt. Närmare bestämt en månad och tio dagar. Under tiden har jag hunnit börja på gymnasiet, där jag fått underbara vänner. Jag går på samhällslinjen och stormtrivs redan. Mitt nya favoritämne är sociologi, där vi bland annat tagit upp fördomar och sociala normer. Det var t. ex. en elev på seminariumet, som berättade att en hon kände, hade varit inne på MQ och bett om hjälp. "Nej, du har inte råd", sa expediten jätteklumpigt. Då gick hon hem för att byta om till kavaj, och kom sen tillbaka till MQ, trots sitt dåliga bemötande. I kavaj fick hon hjälp. Som om hon såg "dyr" ut då. Som om hon hade råd nu pga. hennes utstyrsel. Helt chunky salsa ju, som jag brukar säga! Knäppt. Och en historia från 50-talet nu då (som man inte riktigt vet är sann eller inte): En man iklädd beige trenchcoat och käpp i högsta hugg, var på NK (inte MQ), då han plötsligt fick syn på en massa kristallkronor. Han frågade vad en av dem kostade... men nej, inte helller han hade "råd". Då grabbade han tag i käppen och slog ner kristallkronan i splittror på golvet. Med arg blick sa han: "Vad kostar den nu då?". Den är bäst! Slår alla spökhistorier från olika lägerskolor, när man satt med sin klass vid grillen, med hästlängder!
Idag, efter skolan, gick jag och Eloise på stan. En kul sak vi gjorde där var att gå in på Kappahl och plocka på oss de fulaste kläder vi kunde hitta. För att sen byta med varandra. Vi valde alltså ut de mest skräckinjagande plagg som skulle "passa" på varandra. Jag fick äran att sätta på mig (tog kaka på kaka, och inte orkade jag ta av mina egna kläder heller, flanellskjortan gjorde allt så klibbigt pga. värmen, så jag såg ut som ett berg...) en svart/grå tunika, en jeansklänning och en lila quiltad väst. Min kompis fick till sin förfäran (eller bara äran), ta på sig en beige mönstrad kjol, snickarbraxor, skinnväst och matchande beige tunika. Jag såg ut som en mattant eller nån som sjunker jojk! Hon såg ut som Mulle meck med alldeles för stora byxor.
Annars idag, så tog vi skolfoto, då jag satt längst fram. Märkte till min förfasan att jag kollade bort från kameran. Och händerna låg konstigt i knät... ihoptryckta, så det såg ut som om jag i vilken sekund som helst skulle ta en simtur i Svartån. Och på "egenfotot", kändes det som om jag inte kunde röra överläppen, i och med allt övande med att få till rätt miner (inget Hollywod leende á la Veckorevyn här inte). Men det gick bra!
